Enkel biljett till Polen
Dagens bloggtitel är även titeln på öst- och centraleuropakorrespondenten Kjell Albin Abrahamssons bok från 2004. Jag har dragit ut på det här blogginlägget ett tag för jag har velat göra boken och författaren rättvisa. Nu får det bära eller brista. Det är en underbar bok, en bok som inte bara kan njutas av Polenfantaster utan av vem som helst som är det minsta intresserad av politik, stats- eller samhällsvetenskap. Eller personliga resor för den delen om jag ska återkoppla till mitt förra inlägg. EU är ett centralt tema i boken, EU och de inomunionska relationerna med fokus på de senast inträdande medlemsländerna, däribland Polen. De skarpa iakttagelserna, nyktra funderingarna och humoristiska kommentarerna serveras i en så välbalanserad blandning att man blir alldeles lycklig. Men framför allt är det viktigt. Följande citat är hämtat ur boken.
Under gymnasiet försökte jag hitta den politiska tillhörighet jag någonstans redan trodde mig tillhöra. Jag provade KD en kort period och därefter smyckade jag mina kläder med Che Guevara-knappar och röda stjärnor, röstade på moderaterna en gång i skolvalet och på allianspartiet centern en gång i riksdagsvalet samtidigt som jag försökte övertala min syster att rösta på socialdemokraterna. Långsamt har en insikt växt fram hos mig som jag en gång för alla fått bekräftat av att läsa Kjell Albin Abrahamssons bok; det passar mig politiskt mycket bättre och är minst lika spännande att ta ett steg tillbaka och iaktta, att ta in alla delarna och väga dem mot varandra.
Här kan boken köpas
Hadetbrahej
I detta nya Europa finns skäl att varna för västeropéernas traditionella benägenhet att se östeorupéerna över axeln, speciellt när det gäller synen på salverna - i Europa cirka 200 miljoner människor. I medeltida krönikor beskrevs slaverna som hundar och barbarer. För Hitler var slaverna Untermenschen, en lägre sorts människor. Idag under det tredje årtusendet ser alltför många slaverna som maffialedare och biltjuvar, svart städhjälp och bärplockare, sutenörer och horor. En så förenklad syn på Europas halva befolkning är oroväckande.
Under gymnasiet försökte jag hitta den politiska tillhörighet jag någonstans redan trodde mig tillhöra. Jag provade KD en kort period och därefter smyckade jag mina kläder med Che Guevara-knappar och röda stjärnor, röstade på moderaterna en gång i skolvalet och på allianspartiet centern en gång i riksdagsvalet samtidigt som jag försökte övertala min syster att rösta på socialdemokraterna. Långsamt har en insikt växt fram hos mig som jag en gång för alla fått bekräftat av att läsa Kjell Albin Abrahamssons bok; det passar mig politiskt mycket bättre och är minst lika spännande att ta ett steg tillbaka och iaktta, att ta in alla delarna och väga dem mot varandra.
Här kan boken köpas
Hadetbrahej
Kommentarer
Trackback
