Odliczanie wsteczne - nedräkning

Följande inlägg skrivs under viss påverkan, dock inte värre än att en gasspis kan hanteras. Jag har precis kommit hem efter att ha suttit ca 3,5 h på en irländsk pub med en polsk tjej med en helt fantastisk livshistoria. Jag har fått veta följande:

Idag satt jag en stund i vårsolen. För det har  blivit vår i Warszawa. Att det var jättemycket snö när jag vaknade i går morse har varit svårt att tänka sig idag. I prognosen för nästa vecka är det sol och åter sol. Så jag satt på en låg tegelmur i norra delen av det gamla gettot och åt sushi, inte så långt från Władek Szpilmans grav. Livet är märkligt.

Hadetbrahej

Efter en milslång vandring för att med mamma och pappa finna resterna av muren (vi gick först till en adress, konstaterade att det var fel, gick till en annan och konstaterade att den första varit rätt) gjordes några trötta försök att finna den enda synagogan som överlevt kriget. Enligt pappas GPS skulle den ligga i vänstra delen av kulturpalatset och enligt kartan på en gata som inte stämde med adressen i guideboken. Vi hade precis gett upp när vi svängde runt en hörna och glatt upptäckte att vi gått rakt på den. Fulla av högaktning gick vi in och såg oss omkring, först tysta av stämningen som denna speciella plats ingav. Sedan sa mamma: "Amen det här kan ju inte va en synagoga med Jesus överallt!". Nä. Vi gick ut på trappan igen och där stod påven, som staty alltså, och i handen höll han ett krusifix. Minsann. Vi gick till Hard rock Café i stället.

Här har ni påven. Stäcker han sig efter det nya moderna Warszawa eller värjer han sig mot det?

Jag ber om ursäkt över den dåliga uppdateringen, mina första besökare (mamma och pappa) har varit här och det har varit så mycket promenerande att stunderna hemma har krävt absolut vila, jag lovar bättring. Besöket innebar många roliga, trevliga och intressanta upplevelser, bland annat såg vi rester av gettomuren, en mycket speciell känsla. Eftersom det var påskhelg var mycket stängt men vi fick chansen att verkligen uppleva de polska påskcermonierna. Påsken är tydligen den största högtiden här, mycket större än jul. Vi såg överfulla högmässor, biktande gamla damer, knäböjande kyrkobesökare och välsignelse av mat som tagits till kyrkan av familjerna, både män, kvinnor, barn och ungdomar.

På annandag påsk slänger man av tradition vatten på varandra på stan, något vi dock slapp uppleva. Jag tror att det ruggiga vädret gjorde folk mindre angelägna att följa denna tradition just i år. I stället bjöds vi på en helt fantastiskt god och trevlig middag hos Gabi och hennes familj. Som pappa sa, det är en speciell glädje i att möta trevliga och gästvänliga människor, var i världen man än möter dem. Samtalsämnena handlade om allt ifrån Mat-Tinas äppelkaka till varför många polacker tycker att ryssarna var värre än tyskarna under WW2.

Vi var även uppe i kulturpalatset som "skänktes" till Warszawa-borna av Stalin men som mest ses som en gammal symbol för det kommunistiska förtrycket. Jag kunde i alla fall se mitt hus där uppifrån. Åt andra hållet breder skyskraporna och kontorskomplexen ut sig med en skyline som mer påminner om USA än Polen. Och fler är på väg, den ena med mer originell design än den andra.

Ja idag är det långfredagen vilken konstigt nog verkar vara en vanlig bizznizdag här i stan, konstigt eftersom påsken är en mycket viktig polsk högtid. Jag har lyckats registrera mig på två spännande kurser varav en går på måndagar och när jag ville försäkra mig om att det inte var någon lektion på måndag kändes det nästan som om jag hade förolämpat alla polska religionsfirare. Jag fick ett mail där det stod att "Of course the is no class... major Polish holiday... everything is closed...". Jag kände mig tvungen att ursäkta mig och skylla på min utländska härkomst, det verkade okej.

I morgon kommer mamma och pappa vilket ska bli jätteroligt! Jag kan bara hoppas att regnet behagar hålla uppe lite så att det blir möjligt att promenera omkring.

Här ser ni dagen till ära Jesus på korset i en något konstrasterad kontext.




Hadetbrahej och smacznego jajka!

Angående mitt vätskeintag; jag förstod inte att det var alldeles för lite, jag lovar att skärpa mig och återkomma med resultat, jag sippar faktiskt på vatten i skrivande stund.

Jag trodde idag att jag var inne i den kyrka jag tidigare nämnt men det visade sig när jag gick ut att jag hade tagit fel kyrka. Det är så här, det finns så fasligt många kyrkor att man måste se upp (bokstavligen) om det är någon särskild man letar efter. Nu gjorde det mig iofs ingenting eftersom de flesta kyrkor är angenämna och så även denna. Det som däremot var märkligt och en helt ny upplevelse för mig var att det luktade starkt av surkål inne i kyrkan.

I morgon visas filmen Katyń i skolan. För er som inte vet är det en ny (oscarsnominerad) film av Andrzej Wajda som handlar om massakern i Katyń, ett skogsområde i Ryssland, våren år 1940. På order av Stalin mördades över 4000 polska officerare (bland andra Wajdas egen pappa) i denna skog. Under samma period skedde liknande massmord på andra orter och sammanlagt mördades över 20 000 officerare. Inte förrän under Gorbatjovs ledning slutade Sovjet att förneka sin skuld i händelserna. I och med Wajdas film har gamla sår rivits upp igen och filmen har vållat mycket debatt. I stan kan man se flera minnesmärken över massakern i Katyń, ett av de större finns i mitt kvarter.

Hadetbragonatt

En annan grej. Jag har druckit ca 6 liter vatten på två veckor, vilket innebär 3 liter i veckan, vilket i sin tur innebär 0,44 liter om dagen. Lägger man till 1 liter cola light, 2 liter jos och några öl snittar jag ungefär på 0,92 liter vätska om dagen*. Tänk vad man lär sig om sig själv när man åker utomlands och förvisas till flaskvatten!

Jag vill verkligen tacka alla er som läser och kommenterar, vare sig det är här på bloggen eller till mig personligen, det uppskattas mycket. Jag önskar jag hade ännu mer spännande bilder att visa er men eftersom vädret sedan jag kom hit mest har inneburit någon form av nederbörd har mina strapatser varit något begränsade. Jag vågar lova mer av staden framöver, våren måste helt enkelt vara påväg för min vinterjacka har gått sönder och det känns inte lönt att köpa en ny.

Ja, i morgon börjar skolan. Jag har packat min färgglada ryggsäck, lagt alla luktsuddigum till rätta i mitt pennskrin och valt ut matchande kläder. Kommer jag förstå något? Kommer jag få några kompisar?

Min lunch idag (pasta + stekt svamp och paprika) spred en doft som fick mig att tänka på den årliga vårbrasan efter mammas och pappas rensning i trädgården, visserligen ett angenämt minne men lite oroväckande för min matlagning... Min köksutrustning är helt enkelt inte den bästa; emaljerade grytor á la Kockum och en stekpanna i någon form av blank metall. Ser fram emot de kompletteringar mamma och pappa kommer med på lördag. Jättesnälla Gabi ska låna mig kuddar och filt till gästerna, vet inte vad jag skulle gjort annars faktiskt. Har för övrigt fått låna en handdammsugare också och när man har heltäckningsmatta i köket med bara en liten borste till hjälp är det guld värt.

Det tycks mig som om de grå betonghus från kommunisttiden som fräschas upp överkompenseras med färg. Såhär kan det se ut när ett hus i mängden har fått den äran:

"Vad skönt att slippa vara i Sverige under melodifestivaltramset!"

Sa för en stund sedan hejdå till Gabi efter en jättetrevlig kväll med ytterligare intressanta diskussioner och upptäckten av ett jättemysigt pirogi-hak på min gata där jag fick piroger i alla regnbågens färger och Gabi åt chokladpiroger (vilket inte alls var så dumt). Tydligen har stället varit recenserat i Sydsvenskan som det ställe man ska gå till i Warszawa om man vill ha riktigt goda polska piroger. Ni som kommer och hälsar på kan räkna med ett besök där.

Var för andra gången på skolan för att fixa student-ID och registrera mig på Polonicum. Denna gången lyckades jag med det ena, jag ska gå och hämta mitt student-ID i morgon. Anledningen till att jag inte hittade kontoret igår var att min mentor sagt att det låg på andra våningen, dock är det så i Polen att bottenvåningen inte är en våning så andra våningen ligger på tredje våningen, jag mindes plötsligt att Pani Malgorzata informerade mig om detta när jag anlände och hittade därmed kontoret. Polonicum fick jag maila när jag hade tagit mig hem i regn och blåst så rasande att mitt paraply gick sönder. Jag hade lovat att åka upp i kulturpalatset men det får bli en annan dag, i stället har jag kurat ihop mig i min indiska filt, gjort en stor kopp kaffe och knarkat Sound of Music. Det har varit ganska mycket regn de senaste dagarna och verkar inte lätta på ett tag men jag får väl ge mig ut mellan skurarna, ska kolla in ett pirogställe på min gata som jag och Gabi tänkte besöka i morgon. Jag har nu även införskaffat Inka, ett kaffesubstitut som började tillverkas på 70-talet eftersom kaffe bland mycket annat var en bristvara under kommunisttiden. Har kommit fram till att det med fördel dricks med mjölk och då är riktigt gott. AnnaBegins skulle beskriva fenomenet Inkamedmjölk.

Warszawa är en blandning av allt; vackra palats, grå betonghus från kommunisttiden, vackra parker, skrikiga reklamskyltar, gamla byggnader (som dock i de flesta fall är rekonstruktioner), lugna parker, trafikkaos, små kyrkor, jättelika skyskrapor, förfallna hus, nybygge och mycket mer. Den psykiska störning jag närmast skulle förknippa Warszawa med är borderline som bland annat berskrivs som en störning med symptomen instabilitet, impulsivitet och sårbarhet. Instabiliteten kommer delvis av den saliga blandingen av allting, impulsiviteten av det faktum att det är en stad med puls och vilja, sårbarheten i den unga åldern som demokratisk huvudstad. Mycket av det ena och ännu mer av det andra. Jag vet inte varför jag associerar till en psykisk störning men det känns rätt, kanske en yrkesskada. Förutom dessa stämningar finns det även en stor stolthet i stan, den stolthet som kan återfinnas i hela Polen. Denna stolthet märks på minnesmärken, monument och blomsterutsmyckningar och jag undrar om den inte till och med färdas  med avgaserna för på något sätt kan man andas den.

Några dagar har nu gått och jag är fortfarande mitt uppe i acklimatiseringsprocessen, eller jag har snarare klivit ur den första förvirringen och precis påbörjat acklimatiseringen. Jag är evigt tacksam över den guidning jag fått av min nya kompis, fick hjälp med både storhandel och polskt telefonkort. Dessutom hade vi intressanta diskussioner om den polska kulturen, med den internationella kvinnodagen i antågande främst genusrelaterade frågor. I min enfald hade jag en tanke om att internationella kvinnodagen kanske inte skulle få så mycket uppmärksamhet i Polen med tanke på att jämställdhetsdebatten inte kommit på långa vägar så långt som i Sverige, men oj så fel jag hade, det handlar bara om en annan slags uppmärksamhet. Den 8:e mars kunde man se ungefär en blomma för varje kvinna på stan. Enligt min nya kompis som bor här permanent är det inte ovanligt att alla män tar med sig blommor till kvinnorna på sin arbetsplats just denna dag. Av olika anledningar har jämställdhetsdiskussionen gått varm för mig på senare tid och jag försöker fortfarande komma underfund med vissa saker. Är alla könsrelaterade traditioner av ondo? Är en öppnad dörr eller en buren väska en vacker gest som får konsekvensen att kvinnan uppfattas som det svagare könet eller är det bara vad det är? Hur stark är kopplingen mellan den burna väskan och löneskillnaderna? Finns det en koppling? Det är i alla fall intressanta skillnader; medan svensken sitter i STVs morgonsoffa och diskuterar för- och nackdelar med könskvotering är polacken ute och köper blommor.

I övrigt bjuder jag på ett kärt återseende, gamla torget i Poznań.

Tänkte bjuda på en kort presentation i bilder av ett område som ligger på 5-10 minuters promenadavstånd från mitt plejs, dvs gamla stan. Gamla stan förstördes under andra värdskriget tillsammans med över 80% av hela Warszawa. Efter kriget byggdes många byggnader i stan upp igen exakt som de såg ut före kriget, däribland omådet gamla stan. Uppbyggnaden har gjorts med en otrolig precision och man säger att polackerna i ren vilja har gjort byggnaderna äkta. Stare Miasto är trots sin faktiskta unga ålder med på Unescos världsarvslista.

På plats! Det första jag hörde i taxin från flygplatsen var ABBA, ett intressant soundtrack till den visuella upplevelsen av ett dimhöljt kulturpalats. Efter några inledande bambi-lika timmar med en mycket vänlig värdinna började bilden av mitt nuvarande hem formas. Jag tycker hemskt mycket om min lägenhet, några justeringar ska dock göras, den måste ju erövras spirituellt, kristinifieras. Mycket mer än en supermarket kallad Mini Europa har jag annars inte orkat upptäcka idag. I morgon blir det mer. Då kommer troligtvis bilder också tillsammans med underfundiga kommentarer.

Hadetbrahej