Odliczanie wsteczne - nedräkning

Igen. Fast nu har den (bloggen) ett sedan länge planerat syfte, att skildra mitt möte med Polen. Just nu råder förväntan. Vilken dag som helst får jag besked om jag fått platsen på universitetet i Warszawa eller ej. Vilken dag som helst kan jag också ha en lägenhet i centrala Warszawa, i det gamla judiska gettot. Jag kan inte be om en bättre plats, jag som gärna har bekvämligheter och händelser inom en armslängds avstånd och samtidigt vill andas mig hög på historia. Människor. MänniskoÖDEN. Viljan att inte bara existera eller överleva utan att verkligen leva, den drar mig till Polen för jag har fått uppfattningen att den finns och är påtaglig där. Att finnas på platser där människor har känt något, förändrats eller förblivit samma, Warszawa-gettot, Banderburger Tor, min morfars barndomsgård eller egentligen vilken lägenhet som helst i Malmö. Alla känslor och alla öden på alla platser finns kvar, om man bara stannar upp och känner efter finns de där, tårarna och skratten, oron och lättnaden. Det är detta jag ska samla på.

Det finns mer som drar mig till Polen, jag kommer att berätta om det också. Här har ni Szczecin sålänge.




Hadetbrahej!