Odliczanie wsteczne - nedräkning

Krig. Jag har inte upplevt det, mina föräldrar har inte upplevt det, möjligen har mina mor- och farföräldrar upplevt yttersta  periferin av det genom mat- och bensinransoneringar. Resterna av krig finns här i stan, det mesta på Praga-sidan eftersom de centrala delarna blev totalförstörda under Warszawaupproret. På Pragasidan finns kvarter med husfasader fulla av kulhål, hyreshus nu bebodda av hyresgäster á la millenium. Det tycks för mig så märkligt att bo i ett sådant hus men jag tycker samtidigt om att de inte har renoverats. Vänjer man sig? Ser man dem inte till slut eller lever man så tätt med historien att visuella påminnelser inte är större än det som känns och finns överallt? För mig, som kommer utifrån, är de visuella påminnelserna jättetydliga och för varje nytt kulhål jag ser finns en ny fråga;

Vem blev träffad den dagen?         Vem sköt?        Var rädslan större än hatet eller var det bara någon som gjorde sitt jobb?       Vems piano blev sönderskjutet och vems hem blev plundrat?       Vad tänkte barnen som blev inskuffade under sängar och gömda i garderober?        Vem offrade sitt liv?       Vem förrådde?



Hadetbrahej

           

          


(okej, till viss del det Polen vädret bjuder på, men ändå)


Hadebrahej!

 

Med värmen har de dykt upp på stan även här, FOPPATOFFLORNA!! Det var ju därför jag lämnade Sverige!

Under helgens mycket trevliga besök spenderades en del tid på polska kyrkogårdar, faktiskt lite mer tid än planerat eftersom det rörde sig om kvadratkilometer och bara en ingång/utgång. På fredagen besöktes Powążki-kyrkogården där bland andra "pianisten" Władek Szpilman vilar. På lördagen åkte vi till militärkyrkogården och där fick man en stark förnimmelse (jag skriver förnimmelse för mer än så kan det inte greppas) av hur många unga män och kvinnor Polen förlorade under WW2, enbart inom militären.

De polska kyrkogårdarna ser inte ut som de svenska där lagen om likhet länge har fått råda, alltså ingen får sätta upp en avsevärt mycket större sten än övriga. Har dock hört av Gabi att denna lag nu ändrats just för av att bemöta önskemål från polacker som bor i Sverige och vill begrava sina nära enligt egna traditioner. Det är mer av allt på polska kyrkogårdar, kors och madonnastatyer som sträcker sig högre än de omgivande murarna. Och så blommor, mängder av blommor i tyg som tillsammans med de färgglada ljuslyktorna ger ett väldigt vackert intryck. Jag tycker om de svenska kyrkogårdarna med sin anspråkslöshet och jag tycker om de polska med sin intensitet.

Har efterlängtat besök av Fia och man skulle kunna tänka sig att vi efter fyra års samboskap skulle kunna vara ganska duktiga på att producera lyckade saker i köket, särskilt när det gäller att poppa popcorn (en sk basvara hemma hos oss). Icke. Fast det är helt och hållet gasspisens fel, inte vårt fel att det började lukta apa och välla upp rök ur grytan och att jag i förskräckelsen stängde köksdörren för att inte röka ner hela lägenheten och dörren fastnade i heltäckningsmattan och vi inte kom ut förrän Fia med våld knölade ihop mattan så pass att vi kunde trycka oss förbi kylkåpet och in i sovrummet för att hänga ut genom fönstret och andas en lång stund. Vi ska åka till IKEA och köpa lantchips i stället. Och ikväll kommer Klara!

Hadetbrahej!

Gårdagen var en härlig dag på många sätt. Den började visserligen med en mindre försovning men eftersom läraren själv var lite sen så klarade jag mig. I pausen satt jag utanför Polonicum med en tysk tjej från min klass och vi kom in på miljöfrågor (enligt Gabi som bott i Tyskland är tyskarna mycket miljömedvetna). Vi diskuterade huruvida köp av utsläppsrätter verkligen är bra eller om det bara är ett sätt att köpa sig fri, giftet hamnar ju i miljön ändå. Vi bestämde oss i alla fall för att diskutera saken vidare efter polskan på torsdag och hon skickade en länk till min mail som visade hur illa det står till med jorden. Det står ganska illa till.

Efter polskan åkte jag i alla fall hem till Ewa (min polska språktränarkompis) och fick träffa hennes katt Czakra. På vanligt polskt manér dukades det fram kakor som hade fått en svensk att tro att det rörde sig om ett sällskap på 6-7 personer. Jag, som inte är någon kakfantast från början, gjorde mitt allra bästa. Även med polskan gjorde jag mitt bästa även om det gick ungefär som med kakorna.

Strax efter tre blev jag upplockad av Gabi och fick en tur runt Praga (östra sidan om floden Wisła) vilket var riktigt spännande, många fler gamla hus bevarade på den här sidan floden, antagligen för att det var här de allierade ryssarna väntade ut Warszawaupproret innan de gick in och "räddade" staden. Den totala förstörelsen begränsades alltså till den västra sidan och därför kan man på Pragasidan se många hus fulla med kulhål, hus som hyser vanliga hyresgäster idag. Efter turen åkte vi till en lekplats med Robin och jag fick blodsockerfall efter den tidigare kakorgien vilket slutade med att jag åt upp det mesta av Robins matsäck och dessutom köpte en god kommunist-hotdog när vi var och handlade. Sedan blev det härlig mozzarellasallad hos Gabi + familj och lite utomhuslek för Robin. Man kan se var byggarbetarna har rört sig i nybyggarområden genom att följa de små tomma vodkaflaskorna i fickformat.

Hadetbrahej!

I morse när jag vaknade kom jag på vad min katt skulle heta om jag hade en polsk katt, nämligen Pannacotta. Inte nog med att det är en smaskig efterrätt som min svåger är en fena på att göra, det låter även som

Pana kota

Pana = Herr

Kot = Katt

(Kot) -a = ändelse vid visa kasusformer som t.ex. genitiv


Hadetbrahej!

Saker med Warszawa jag redan vet att jag kommer att sakna (förutom folk jag lärt känna):

• Parkerna - de fantastiska parkerna med magnoliaträd, blommor och stora palats
• Spårvagnar - jag tycker om att följa ett spår ovan jord
• Skyskraporna - det finns något häftigt med stora byggnader
• Gamla stan - den harmoniska känslan av att flyttas bakåt i tiden
• Min lägenhet - och särskilt mitt fönster
• Fantasia - en yoghurt som inte är av denna värld
• Piwo - den billiga ölen
• Mjölkbarerna - dessa fantstiska platser på jorden
• Universitetet- och erfarenheterna där

Saker det är skönt att ta en paus ifrån i Sverige:

• Löpsedlar - nakenshocker, bröstkupper och Patrik Ekwall talar ut...
• Björn Gustavsson-hysterin - visst, killen är begåvad men det här är ju pinsamt!
• Dyra matpriser - skönt att slippa granska kvittot och undra vad fan det var som hände på väg från ICA
• Svensk tvreklam - och svensk skräptv överhuvudtaget
• Rekordjunkies - rekordvarmt rekordsent meddelar rekordseriösa nyhetsankare, man kan bli nervös för mindre
• Öresundstågstoalettera - äcklighetsfaktorn slår högre än det mesta (rekord?) i annars så prydliga Sverige

Saker jag saknar med Sverige (förutom familj och vänner):

• Språket - att utan problem kunna göra mig förstådd
• OLW:s ostbågar - jag förstår inte hur någon kan tycka om ostpappersbitarna här
• Hemtamheten - den självklara vetskapen om vart man ska vända sig när något händer
• Pålitligheten - när något sägs så menas det
• Sushi - en av de saker som är mycket dyrare här
• Rökfriheten - mina kläder stinker

Saker jag inte behöver sakna:

• Public Service
• Kaviar

Hadetbrahej!

Jag har precis fått veta av en av mina polska kompisar att många polska skolungdomar skaffar sig dyselexi-intyg för att få lite dispens i inlärningen av det polska språket. Jag kanske inte borde ha så höga krav på mig själv...

Samtidigt som en viss känsla av hemtamhet har infunnit sig och säkerheten blivit större har även ett första anfall av hemlängtan slagit mig och detta förde mig igår till IKEA där jag åt köttbullar med Rickard Wolffs milda manliga röst i öronen. I svenskshoppen laddades det upp med kaviar och lingonsylt, nu känns det bra. En av anledningarna till att jag kom hit var att jag ville känna hur det är att vara utlänning och det är en erfarenhet jag är glad att jag fått. Trots att jag är här tillfälligt på egna premisser, så gott som utan skyldigheter inför någon, har jag känt hur det är att inte kunna göra sig förstådd och att ha så mycket praktiska detaljer att sätta sig in i att man blir alldeles matt. Jag minns de stapplande försöken att köpa påfyllning till mobilen de första dagarna, sökandet efter en vettig mataffär, efter ett ställe att tvätta kläder på och så vidare. Så trots att jag gör detta för mitt eget nöjes och min personliga utvecklings skull tycker jag mig alltså ha kommit närmare förståelsen av en identitet som utlänning. Jag har också förstått hur mycket det kan betyda att man blir mottagen av någon som vet hur det kan kännas, som Gabi har tagit emot mig. Jag kommer inte kunna åtgälda hennes gästfrihet men kanske kan jag göra samma sak för någon annan nu när jag vet hur mycket det betyder. Den här aspekten av resan är hur som helst någonting som kommer att ha stor betydelse för mitt framtida arbete.

Hadetbrahej

Igår tog Gabi med mig och Heidi till en massa häftiga platser, typiska för staden eller landet. Vädret var bättre än på många dagar och man kunde ana känslan av den vårvarma solen under de kommande Chopinkonserterna i Łasienkiparken. Tänkte dela med mig av visuella intryck även här tillsammans med intressant information som till stor del kommer från Gabi.


               
Besök på en traditionel polsk mjölkbar där man till skillnad från matställen i resten av stan kan bli mätt för en tia. Utbudet är genompolskt med undantag för Cocacolan.Till höger syns rätten Bigos, en blandning av kål och olika typer av kött, en slags polsk pyttipanna. Man ska inte låta sig vilseledas av det bruna sörjiga utseendet för det är fantastiskt gott. Tyvärr var enligt Gabi damerna i luckan alldeles för trevliga, de ska enligt traditionen vara buttra och otrevliga.


               
Łasienkiparken. En mycket vacker plats redan nu och jag kan bara föreställa mig hur det kommer att se ut när träden är helt utslagna. Tama ekorrar äter nötter ur människors händer och påfågelhannarna vänder ut och in på sig för att imponera på honorna.Till höger syns resterna av amfiteatern som idag används som konsertscen.


                
Vid den okända soldatens grav står det vakter dygnet runt som inte får prata med varandra, ett jobb jag nog inte skulle klara av ens med direktörslön. Palmen i rondellen är konstgjord och får olika blad varje år. Pannkakan finnes i gamla stan.

Hadetbrahej

Har för tillfället besök av min kära vän Heidi och vi tog i torsdags en snabbtrip till Kraków för att besöka Oświemcim, mera känt som Auschwitz-Birkenau. Jag har varit där en gång tidigare men man skulle egentligen behöva åka dit tio gånger för att kunna ta till sig all information som finns. Efter några timmar är man väldigt trött, dels av allt promenerande och dels av alla betungande intryck. Krakows gamla torg med Mariakyrkan var ett kärt återseende, likaså gatan Florianska som var den gata på vilken jag satt i fönstret och bestämde mig för att någongång bo i Polen. Det blir en presentation i bilder av vad vi har sett. Första raden visar Kraków, andra Oświenciem.


                


                 


Hadetbrahej...

Det har varit någon form av driftarbete med bloggservern så jag har inte kunnat uppdatera de senaste dagarna. I söndags var jag på en solidaritetskonsert för Vitryssland, ett land som i många avseenden upplever ett liknande förtryck polackerna tidigare upplevt. Många vitryska studenter finns på polska universitet då de efter att ha förbjudits att studera i hemlandet fått universitetsplatser här i Polen. Jag försöker tänka mig oss svenskar hålla en liknande konsert för Danmark eller Norge, det är svårt för min generation att tänka sig, vi känner bara till fred och demokrati.

Har förgäves försökt hitta siffror på hur många som hade samlats på Plac Zamkowy men jag kan säga att det var många, många tusen.

Mäktigt.



Hadetbraochvartacksamfördemokratihej