Nattsudd med Hussein
Igår natt efter den mycket lyckade polska festen kom jag till centralen i Lund och upptäckte att nästa tåg skulle dröja en evighet. Jag gick bort till taxibilarna och tog på mig min mest besvärade min som blev ännu mer besvärad när jag fick höra priset till Malmö. Så sa en av dem: "Är du student?". Jag nickade. "Okej, hoppa in tvåhundra". Sagt och gjort.
Chauffören hette Hussein och hade bott i Malmö i 13 år. "Kör du alltid nattpass? Är inte det jobbigt?" frågade jag. "Ingenting i livet är enkelt" sa Hussein. Vi pratade om mål och drömmar och jag blev förhörd. "Jamen eeefter du har lärt dig polska, vad ska du göra då?" sa han och sträckte sig så långt fram över ratten för att illustrera framtiden att jag blev lite nervös över trafiksäkerheten. Och påverkad av all Putinoff och Becherov försökte jag förtvivlat komma på något bra att säga men han verkade inte nöjd med mina svävande svar. "Du måste ha ett mål" sa han och såg allvarlig ut. "Mitt mål, stort hus, familjen, inte rik men köpa vad jag vill... halva kvar". Och jag undrade för mig själv vilken halva han hade kvar eller om han var halvvägs till allt.
Sedan pratade vi om språk. Hussein pratade arabiska, franska, engelska och svenska. Han menade att franska var salongsspråk och engelska buissness. Italienska och spanska däremot, sa han, var musik. Så vad är då de slaviska språken för mig? Musik? Ja, kanske någon slags elektropop, omväxlande hårt och mjukt men alltid högintensivt. De är också en dörr till rum jag länge velat besöka men saknat inbjudan till. De är en lödkolv som fäster ihop mig med den historia, de berättelser som jag tycker så mycket om.
Hussein stod kvar och väntade tills jag hade kommit över gatan och in genom porten, sedan körde han. Nästa gång jag hamnar i hans taxi hoppas jag kunna ge honom bättre svar. Just nu är jag mitt i processen.
Hadetbrahej
Chauffören hette Hussein och hade bott i Malmö i 13 år. "Kör du alltid nattpass? Är inte det jobbigt?" frågade jag. "Ingenting i livet är enkelt" sa Hussein. Vi pratade om mål och drömmar och jag blev förhörd. "Jamen eeefter du har lärt dig polska, vad ska du göra då?" sa han och sträckte sig så långt fram över ratten för att illustrera framtiden att jag blev lite nervös över trafiksäkerheten. Och påverkad av all Putinoff och Becherov försökte jag förtvivlat komma på något bra att säga men han verkade inte nöjd med mina svävande svar. "Du måste ha ett mål" sa han och såg allvarlig ut. "Mitt mål, stort hus, familjen, inte rik men köpa vad jag vill... halva kvar". Och jag undrade för mig själv vilken halva han hade kvar eller om han var halvvägs till allt.
Sedan pratade vi om språk. Hussein pratade arabiska, franska, engelska och svenska. Han menade att franska var salongsspråk och engelska buissness. Italienska och spanska däremot, sa han, var musik. Så vad är då de slaviska språken för mig? Musik? Ja, kanske någon slags elektropop, omväxlande hårt och mjukt men alltid högintensivt. De är också en dörr till rum jag länge velat besöka men saknat inbjudan till. De är en lödkolv som fäster ihop mig med den historia, de berättelser som jag tycker så mycket om.
Hussein stod kvar och väntade tills jag hade kommit över gatan och in genom porten, sedan körde han. Nästa gång jag hamnar i hans taxi hoppas jag kunna ge honom bättre svar. Just nu är jag mitt i processen.
Hadetbrahej
Kommentarer
Postat av: Danne
Riktigt skön taxichaufför.
Trackback
