Odliczanie wsteczne - nedräkning

Den här bloggen är inte tänkt att vara självutlämnande. Den handlar i första hand om landet Polen och i andra hand o mig, det är liksom oundvikligt att jag är med på ett hörn. De smaskiga detaljerna om mitt liv får ni vältra er i när mina memoarer kommer ut. Jag vill ändå säga någonting om den personliga resan, vare sig den går till Polen eller inåt, inåt, inåt. Man hinner samla på sig en del saker när man bor på ett ställe i flera år och eftersom jag avskyr att flytta (pga det rent fysiskt tråkiga arbetet) tänkte jag göra det i så små steg att jag knappt märker det själv. De första kartongerna har alltså redan packats och saker har börjat slängas med stor fäng tjohej-hängivenhet. Men jag fastnade. Det är klart att man stannar upp när man lyfter på locket till lådan märkt "Personligt" och instängda känslor från ett helt decennium väller upp och fyller rummet med något obestämt och liksom Kent-relaterat. Om man tittar tillbaka är den så vansinnigt tydlig, resan man gör. Att en och samma människa kan genomgå sådana förändringar är fantastiskt. Ja, jag vet, nu är jag lite banal men det är bra, jag behöver lära mig att vara det.

Det kommer att bli mer politik nästa gång, mer Polen. Men titta i backspegeln ibland. Det är grymt coolt.

(och problemen med ansökan löste sig för er som undrade)

Hadetbrahej