Odliczanie wsteczne - nedräkning

Samtidigt som en viss känsla av hemtamhet har infunnit sig och säkerheten blivit större har även ett första anfall av hemlängtan slagit mig och detta förde mig igår till IKEA där jag åt köttbullar med Rickard Wolffs milda manliga röst i öronen. I svenskshoppen laddades det upp med kaviar och lingonsylt, nu känns det bra. En av anledningarna till att jag kom hit var att jag ville känna hur det är att vara utlänning och det är en erfarenhet jag är glad att jag fått. Trots att jag är här tillfälligt på egna premisser, så gott som utan skyldigheter inför någon, har jag känt hur det är att inte kunna göra sig förstådd och att ha så mycket praktiska detaljer att sätta sig in i att man blir alldeles matt. Jag minns de stapplande försöken att köpa påfyllning till mobilen de första dagarna, sökandet efter en vettig mataffär, efter ett ställe att tvätta kläder på och så vidare. Så trots att jag gör detta för mitt eget nöjes och min personliga utvecklings skull tycker jag mig alltså ha kommit närmare förståelsen av en identitet som utlänning. Jag har också förstått hur mycket det kan betyda att man blir mottagen av någon som vet hur det kan kännas, som Gabi har tagit emot mig. Jag kommer inte kunna åtgälda hennes gästfrihet men kanske kan jag göra samma sak för någon annan nu när jag vet hur mycket det betyder. Den här aspekten av resan är hur som helst någonting som kommer att ha stor betydelse för mitt framtida arbete.

Hadetbrahej