Odliczanie wsteczne - nedräkning

Det sista inlägget har dröjt några dagar längre än vad som var tänkt. Bland annat på grund av byte av dator. Kanske har ni alla redan sökt er härifrån. Jag vill i alla fall bara skriva att jag är glad och tacksam att ni som läst har gett mig en chans att sprida en mer nyanserad och positiv bild av Polen och jag hoppas jag i någon mån har nått mitt mål.

Det här blir sista inlägget på polsk mark, det allra sista innan bloggen stängs görs efter hemkomst senare i veckan.

Idag fick jag mitt papper "to whom it may concern" som bekräftade att jag varit student på Warszawas Universitet under våren 2008 och jag skakade hand med administrationen i Hitlers gamla högkvarter (universitetets huvudbyggnad).



På väg hem uppför Chopins gamla favoritgränd slog det mig att det var sista besöket på universitetet. Om jag hade tänkt på det hade jag stått utanför porten en stund.

Ikväll ska vi säga förväl till stan och gå på jazzklubb i Esbjörn Svenssons ära.

Bästa läsare, såhär gick alltså mitt tani wino (billigt vin)-party till:

Vi gick till en liten tobaksbutik, till höger stod en hylla med vinflskor som alla såg ganska präktiga ut. "Tror du de har tani wino här?" frågade jag min vän Janka. "Jag vet inte, jag ska fråga" sa hon varpå hon sa något till damen bakom disken som log roat och försvann bak och fiskade upp två flaskor ur några gröna backar. Omsorgsfullt slog hon in flaskorna i vitt papper vilket fick en man bakom disken att reagera: "Men hallå, så där brukar du göra". "Nä, svarade damen, det beror på klienten."

Så samlades vi hemma hos vår tani wino-värdinna och korkade upp, dvs pluggade ur de oranga plastkorkarna eller öppnade tetrapacken. 3,5 zloty gav jag för min flaska, ca 9 svenska kronor. I övrigt ligger vinpriserna i Polen inte långt ifrån de svenska, tani wino är alltså ett eget fenomen. Oavsett märke hade alla körsbärssmak för att dölja den usla kvalitén.





Under kvällen fick jag de ödesdigra frågorna. "Ser ni svenskar oss polacker som ett folk som super och stjäl?". Alla såg på mig. "Nej" svarade jag, "kanske endel men generellt sett nej". Det var en lögn, jag vet det, jag vet att det är många fler än bara några enstaka som endast förknippar polacker med vodka och bilstölder. Det skulle vara väldigt enkelt för många att tänka om men jag får den bestämda känslan att folk trivs med sina fördomar, det finns ett nöje i att se ner på polacker. Själva ordet "polack", en benämning av en människor som bor i landet Polen, har fått en negativ klang. Hur talar man om det för en medmänniska?

Hadetbrahej

Är inne på min sista vecka och det känns väldigt märkligt. Har börjat gå omkring och panikfotografera allting, vill ta med mig hela stan hem, hela landet.

Jag och min roomie spatserade i godan ro längs Warszawas gator när en sån där härlig gratisutdelning av varor uppenbarade sig, denna gång CocaCola Zero i små söta miniburkar. En av killarna öppnade en burk och jag sträckte fram handen men han gav den i stället till min (manliga) roomie. Snopen väntade jag på nästa men då började killen peka och jag fick syn på flickorna i söta klänningar som stod på andra sidan, med COLA LIGHT-burkar prydda med pussmunnar och text som försäkrade att det minsann inte var en enda kalori i denna burk. Jag utropade spontant "Come on!" vilket fick killen att peka ännu mer frenetiskt eftersom han inte alls förstod min upprördhet utan bara trodde jag jag var rädd att bli utan dricka. Förolämpad gick jag bort och tog emot min gulliga cola light-burk (den var ju ändå gratis) och för sent kom vi på att vi skulle bytt framför ögonen på dem. Jag var så föroämpad att jag tappade orienteringen och ledde oss helt fel. Samma tillfälle uppenbarade sig idag. Jag tog snabbt min cola light och försvann från platsen. Gratis är ju ändå gratis.

Hadetbrahej

Det här stället upptäckte jag med ett par av mina besökare men hade inte kameran då utan fick återvända för yttermera av den adrenalinkick som rädsla kan ge när man inte vet om någon väntar runt hörnet, snetänd på droger eller bara yrvaken. Platsen ligger innanför murar med anor från andra världskrigets getto och jag undrar vem som en gång bodde där. Faktum är att det ligger på stora hotellgatan (Hilton, SAS Raddison mfl). Ett fantastiskt ställe hur som helst, dött med tydliga spår av sporadiskt liv, tomma vodkaflaskor, kläder, tomma kakförpackningar. Och graffiti.

Ja, hon lever igen, men är inte fullt återställd trots den dyra räkningen. Jag vet varför det blev såhär, jag pratade om att sälja henne så att hon hörde, får vara lite mer försiktig. Här kommer i alla fall som utlovat några bilder från rundresan, vem hävdar fortfarande att Polen bara är grått och tråkigt?

Tyvarr har min laddare till Baby II somnat in vilket betyder att jag inte kan anvanda datorn tills jag far tag pa en ny laddare. Kanske far mina sista uppdateringar ske fran internetcaf'e.

Till nasta gang, hadetbrahej!