Det vackra Polen
Som en motvikt till bilden av det grå och blåsiga Polen (hur romantiskt det än må te sig för somliga) vill jag här kort presentera det estetiskt vackra Polen. Vi åker ofta till Prag för att få det bästa av Östeuropas skönhet men flera av de polska städerna är minst lika vackra och något mindre exploaterade. Mellan städerna finns åkrar. Om man tycker Skåne är platt ska man se de polska åkrarna, mil efter mil med majs och sädesslag. Vid vägkanterna säljs bär och svamp. Tyvärr säljs även annat som inne passar in i en text om det vackra Polen.
Huvudstaden Warszawa är visserligen som helhet snarare känd som en spännande än vacker stad med sin bitvis oigenomtänkta arkitektur, något som har sina förklaringar i den stora förödelsen under andra världskriget. Närmare 90 % av staden förstördes och den stora bostadsbristen efter kriget resulterade i snabba lösningar; betong (jfr det svenska miljonprojektet). Den vacka gamla staden byggdes dock upp precis som den hade sett ut tidigare och finns nu på UNESCOs världsarvslista.
Poznań, staden där Polen började. Här finns en av världens vackraste platser, det gamla marknadstorget Stary Rynek, omringat av fantastiska husfasader i alla möjliga färger och råkar man befinna sig på torget efter ett regnväder när färgerna blivit ännu mer intensiva finns goda möjligheter för estetisk eufori.
En stad där mycket av det gamla finns bevarat är Kraków, kulturhuvudstaden. Det var i denna stad jag stod och såg ut genom ett fönster och tänkte "I det här landet måste jag bo någon gång". Är man minsta lilla intresserad av arkitektur eller bara den känslomässiga effekten av en vacker byggnad kan man supa sig redlös på gotik och renässans.
På bilden ser ni taken på några av byggnaderna runt Stary Rynek.
Hadetbrahej!
Huvudstaden Warszawa är visserligen som helhet snarare känd som en spännande än vacker stad med sin bitvis oigenomtänkta arkitektur, något som har sina förklaringar i den stora förödelsen under andra världskriget. Närmare 90 % av staden förstördes och den stora bostadsbristen efter kriget resulterade i snabba lösningar; betong (jfr det svenska miljonprojektet). Den vacka gamla staden byggdes dock upp precis som den hade sett ut tidigare och finns nu på UNESCOs världsarvslista.
Poznań, staden där Polen började. Här finns en av världens vackraste platser, det gamla marknadstorget Stary Rynek, omringat av fantastiska husfasader i alla möjliga färger och råkar man befinna sig på torget efter ett regnväder när färgerna blivit ännu mer intensiva finns goda möjligheter för estetisk eufori.
En stad där mycket av det gamla finns bevarat är Kraków, kulturhuvudstaden. Det var i denna stad jag stod och såg ut genom ett fönster och tänkte "I det här landet måste jag bo någon gång". Är man minsta lilla intresserad av arkitektur eller bara den känslomässiga effekten av en vacker byggnad kan man supa sig redlös på gotik och renässans.
På bilden ser ni taken på några av byggnaderna runt Stary Rynek.
Hadetbrahej!
Den svenska skammen
Pratade med en god vän idag över lunch. Vi försökte sätta ord på vad det är som lockar med Östeuropa. Te i glas, slitna fasader, mörka pubbar med ännu mörkare öl, smala ciggaretter, uppfällda kragar i motvind, det måste finnas en anledning till att vi gärna bäddar in det där i ett nästan romantiskt skimmer...
Vi närmade oss tanken på det skonade Sverige. Vad innebär det egentligen för en befolkning att det senaste kriget utspelade sig för 200 år sedan? Det sägs att människor som är med om stora kriser tex hjärtinfarkter omvärderar sina liv och plötsligt får upp ögonen för vad som är viktigt i livet. Kan detta appliceras på hela nationer? Har vi i Sverige missat något i vår skyddade tillvaro, något väsentligt, något angeläget? För det är väl ingen hemliget att Sverige har dålig självkänsla. Svenska flaggan som symbol har erövrats av nynazisterna, vi använder begreppet "osvensk" som en positiv egenskap och enligt en studie som nyligen gjordes av magasinet Existens skäms vi något alldeles vansinnigt. Vi skäms för att vi har stökigt hemma, för att vi är för tjocka, för fula, har gaser i magen och dålig andedräkt. Ska det verkligen behövas en nationell kris för att vi ska fatta vad som är viktigt? Det är svårt att diskutera en sån här sak utan att det låter som "the upside of war" men världen är ju som bekant inte svart och vit.
Vi pratade också om tolerans. Om att Sverige har rykte om sig att vara ett land som är tolerant mot avvikelser. Kanske är detta någonting vi har haft råd att utveckla i avsaknaden av nationella konflikter. Vi har inte på väldigt länge haft en yttre fiende som enat oss utan vi har kunnat sänka garden och vända blickarna utåt till förmån för toleransen men på bekostnad av det egenvärde vi inte på mycket länge behövt försvara och därför tappat bort.
Kanske är det stoltheten vi saknar som lockar. Angelägenheten. Det är skönt att känna sig angelägen.
Hadetbrahej
Vi närmade oss tanken på det skonade Sverige. Vad innebär det egentligen för en befolkning att det senaste kriget utspelade sig för 200 år sedan? Det sägs att människor som är med om stora kriser tex hjärtinfarkter omvärderar sina liv och plötsligt får upp ögonen för vad som är viktigt i livet. Kan detta appliceras på hela nationer? Har vi i Sverige missat något i vår skyddade tillvaro, något väsentligt, något angeläget? För det är väl ingen hemliget att Sverige har dålig självkänsla. Svenska flaggan som symbol har erövrats av nynazisterna, vi använder begreppet "osvensk" som en positiv egenskap och enligt en studie som nyligen gjordes av magasinet Existens skäms vi något alldeles vansinnigt. Vi skäms för att vi har stökigt hemma, för att vi är för tjocka, för fula, har gaser i magen och dålig andedräkt. Ska det verkligen behövas en nationell kris för att vi ska fatta vad som är viktigt? Det är svårt att diskutera en sån här sak utan att det låter som "the upside of war" men världen är ju som bekant inte svart och vit.
Vi pratade också om tolerans. Om att Sverige har rykte om sig att vara ett land som är tolerant mot avvikelser. Kanske är detta någonting vi har haft råd att utveckla i avsaknaden av nationella konflikter. Vi har inte på väldigt länge haft en yttre fiende som enat oss utan vi har kunnat sänka garden och vända blickarna utåt till förmån för toleransen men på bekostnad av det egenvärde vi inte på mycket länge behövt försvara och därför tappat bort.
Kanske är det stoltheten vi saknar som lockar. Angelägenheten. Det är skönt att känna sig angelägen.
Hadetbrahej
Nu börjar det
Igen. Fast nu har den (bloggen) ett sedan länge planerat syfte, att skildra mitt möte med Polen. Just nu råder förväntan. Vilken dag som helst får jag besked om jag fått platsen på universitetet i Warszawa eller ej. Vilken dag som helst kan jag också ha en lägenhet i centrala Warszawa, i det gamla judiska gettot. Jag kan inte be om en bättre plats, jag som gärna har bekvämligheter och händelser inom en armslängds avstånd och samtidigt vill andas mig hög på historia. Människor. MänniskoÖDEN. Viljan att inte bara existera eller överleva utan att verkligen leva, den drar mig till Polen för jag har fått uppfattningen att den finns och är påtaglig där. Att finnas på platser där människor har känt något, förändrats eller förblivit samma, Warszawa-gettot, Banderburger Tor, min morfars barndomsgård eller egentligen vilken lägenhet som helst i Malmö. Alla känslor och alla öden på alla platser finns kvar, om man bara stannar upp och känner efter finns de där, tårarna och skratten, oron och lättnaden. Det är detta jag ska samla på.
Det finns mer som drar mig till Polen, jag kommer att berätta om det också. Här har ni Szczecin sålänge.
Hadetbrahej!
Det finns mer som drar mig till Polen, jag kommer att berätta om det också. Här har ni Szczecin sålänge.
Hadetbrahej!
